Förlossningsbrev

Jag har ju så klart hört talas om förlossningsbrev och har funderat på vad som skulle stå i vår. Samtidigt har jag undrat om förlossnings- och BB-personalen har tid att läsa den och föreställer mig att de kanske lite ser ner på det. Att här kommer några föräldrar som inte inser hur saker och ting ligger till och ställer en massa krav. Eller något åt det hållet.

Idag hos barnmorskan fick jag en blankett att fylla i om våra tankar inför förlossningen. Båda föräldrarna tillfrågas hur de känner inför förlossningen, vad man har för önskemål om tex smärtlindring och vad vi har för tankar gällande amning och BB. Även om det inte finns mycket utrymme att skriva där så känns det uppmuntrande att de frågar.

Jag har redan tänkt lite på vad som är viktigt för mig. Samtidigt är det ju svårt att föreställa sig hur förlossningen kommer vara och hur jag kommer reagera på smärtan. Tex skulle jag undvika EDA för att inte dra ut på förlossningen och att det dessutom kan påverka barnets förmåga att amma initialt. Men är det realistiskt? Jag har ju ingen aning om ifall det gör för ont för att jag ska stå ut utan. 

När det gäller amning och BB har jag hört väldigt mycket negativt om hur man får fel information och tillmatning i onödan och liknande, så jag är lite orolig för att det är något som kan bli ett problem. Men jag inser att jag kanske tar ut det hela i förskott och har överdrivet negativa förväntningar och försöker intala mig själv att jag överdriver. Men helt klart något som är värt att ta med i brevet, även om jag ska anstränga mig för att formulera det i positiva ordalag.

Några stapplande steg mot en mindre giftig vardag

Min förra sambo brukade påminna mig om att inte låta stekspaden eller sleven ligga kvar i grytan under matlagningen, för då kunde farliga ämnen utlösas. Jag följde hans uppmaning när jag kom ihåg. Visst hade han en poäng, men på något sätt kunde jag ändå tycka att han överdrev lite.

Ett antal år senare sitter jag här och en hel del mer insatt än då. Jag har det senaste året varit medveten om den debatt som har förts om kemikalier i vardagen och vad man bör göra för att undvika dem men inte riktigt orkat orkat bry mig. Att ens orka skölja äpplet innan jag ska äta det har varit lite jobbigt även om det oftast åtminstone fått några sekunder under kranen. Men nu är intresset på en helt annan nivå. Är det att bli förälder som fått mig att ändra mig?

När jag letat efter saker till vårt barn har jag ju titt som tätt stött på ekologiska kläder, webbshoppar med ekologisk inriktning med ett helt annat sortiment än vad man stöter på annars och nyheter om gifter i leksaker har ju inte kunnat undgå mig.

Kanske är jag nu i någon sorts brytpunkt där jag börjar anstränga mig. Vi köpte barnsäng och skötbord för några veckor sedan och det var egentligen först när vi kom hem med det som det slog mig att vi ju borde ha kollat upp vad det är för färg i dem. Barnvagnen köpte vi också utan att tänka till när det gäller kemikalier. Ett test vi läste om barnvagnar för ett halvår sedan påpekade att det fanns ftalater i en av Teutonias barnvagnar och någon tanke växte fram om att kolla upp det närmare i andra vagnar, men sen rann det ut i sanden. Jättedumt egentligen, vi hade ju ställt in oss på vad vi skulle köpa för ganska länge sedan. Tid fanns att försöka ta reda på kemikalierna, men jag var nog inte över tröskeln ännu då. Frågan är om jag är det nu. Hur mycket är vi beredda att anstränga oss och betala för att ge vårt barn en så giftfri vardag som möjligt?

Våra barnkläder är till största delen begagnade. Även om jag inte är helt nöjd med utseendet på dem så är det ju alltid en fördel att de åtminstone har använts och tvättats ett antal gånger. Många av de kläder vi har köpt är faktiskt ekologiska även om det kanske mest har varit en slump.

Just nu letar vi sängkläder till spjälsängen och helt plötsligt bryr jag mig om materialet på ett annat sätt än vad jag gjorde för bara några veckor sedan. Skumgummimadrassen på Ikea känns inte så aktuell längre, men oj vad svårt att hitta alternativ. Kudde, täcke och sängkläder har jag hittat fina från Minimundus och inser att om man inte ska ha Ikea-sängkläder så kostar det väldigt mycket med sängkläder. Minimundus ekologiska eller ÖKO-tex-varor står sig oväntat bra prismässigt. Fast jag har ändå lite svårt att komma över att det kostar minst 300 för ett bäddset. Begagnatmarknaden verkar inte särskilt stor heller, inte ens Tradera har något större utbud.

När det gäller skötbordet så är det ju faktiskt skötbädden som är närmast barnet, inte själva skötbordet. Helt plötsligt börjar jag undra vad den skötbädd jag förälskat mig i utseendemässigt består av. Kanske måste vi tänka om här? Akrylbelagd bomull i klädseln. PVC-fri polyterskum i fyllningen. Är det bra eller dåligt? Jakten har börjat, frågan är nu hur långt jag orkar ta den.

Skåda given häst i munnen

Långt innan jag blev gravid den här gången surfade jag bebiskläder på nätet. Det fanns så mycket jag tycker är fint, så mycket jag ville köpa. Sen när bebisen väl var på gång tog det fart med ny glöd, för nu fanns det faktiskt ett behov. Vi skulle ha ett barn och det barnet behövde kläder.

Den ena svägerskan som fick barn förra året erbjöd sig att låna ut bebiskläder till oss och det tackade vi ja till. Vi har hela tiden sagt att när vi har sett kläderna vi får därifrån och vet vad vi saknar, först då ska vi börja köpa eget. I jul var det äntligen dags och mest såg jag väl fram emot det just för att det var då vi skulle få köpa själva.

När andra svägerskan hörde att vi skulle få låna kläder av systern ville hon också dela med sig och plockade fram en massa kläder. Plötsligt satt vi där med hur mycket kläder som helst i de minsta storlekarna och behovet av att köpa eget var i princip lika med noll.

Jag kunde inte låta bli att vara besviken. Inte bara över det faktum att jag knappt skulle få köpa något själv utan också över att de kläder de hade var så tråkiga. Båda deras yngsta barn var pojkar och de är ganska traditionella i sina färgval. Kläderna var alltså vita, beiga, grå, bruna, svarta och med några få undantag blå eller gröna. Den ena hade liiite mer färg än den andra, men det hörde snarare till undantagen. Och här sitter jag och längtar efter klara fina färger med stor spridning, oavsett om det blir en flicka eller pojke.

Kan inte låta bli att känna mig otacksam där jag sitter med tio, femton bodys och byxor i varje storlek och är missnöjd. Jättebra att vi sparar pengar nu när vi bara köper något enstaka plagg i varje storlek, jättebra att kläderna är vältvättade - men vad tråkigt...

Faller vi också i fällan?

I våras läste jag ett intressant blogginlägg om hur kvinnor tar ut mycket lägre föräldrapenning i förhållande till föräldraledighet jämfört med män. I höstas kom jag att tänka på det igen och började leta leta efter det igen men kunde verkligen inte hitta det. Min blog feed dog i somras och jag tappade bort en del bloggar jag brukade läsa. Så trillade jag plötsligt över en av de gamla bloggarna igen och där var inlägget och dessutom med en uppföljare! Jätteviktigt ämne med tanke på hur kvinnors långa föräldraledighet påverkar i arbetslivet.

Vi har inställningen att vi ska dela lika och båda två ta ut fem dagar i veckan. Nu har den uträkning jag gjorde härom veckan fått mig lite orolig. Att ta ledigt på helgdagarna innebär ju i praktiken ett lägre uttag även om det gäller oss båda. Sambon kan ju inte ens göra det efter att barnet har fyllt ett år utan måste ta fem dagar i veckan för att behålla sin SGI om jag tolkar reglerna rätt. Och ska han ta fem dagar i veckan så ska ju jag rent principiellt också göra det. Men då räcker inte dagarna så långt som vi har tänkt. Det blev lite jobbigt nu när mina fina beräkningar för exakt när vi tar föräldraledighet och semester under 2014 och 2015 helt plötsligt inte fungerar längre.

Fortfarande risk för ökad födelsevikt?

Sen jag fick reda på att jag inte har graviditetsdiabetes har funderat på vad det innebär för riskerna att få ett stort barn ändå. Är det PCOS som medför högre risk för graviditetsdiabetes som i sin tur medför risk för stort barn eller är det PCOS som oavsett graviditetsdiabetes medför risk för stort barn. Nu tog jag äntligen tag i att läsa igenom Nathalie Roos rapport Risk of adverse pregnancy outcomes in women with polycystic ovary syndrome: population based cohort study igen.

Tyvärr hittade jag inget svar på min fråga där. Det närmaste jag kom var det här stycket:

We found a higher proportion of macrosomia and being large for gestational age among infants of mothers with polycystic ovary syndrome. (...) It is well founded that maternal obesity is associated with increased birth weight in offspring as well as glucose intolerance and gestational diabetes. Women with polycystic ovary syndrome are in general more overweight than women without the condition. The estimates in the present study were, however, adjusted for body mass index, suggesting that polycystic ovary syndrome may increase the rate of fetal growth independently. Women with polycystic ovary syndrome are, regardless of body mass index, at increased risk of developing gestational


diabetes.

Jag tolkar det som att faktorer som ökar barnets vikt är fetma eller graviditetsdiabetes hos mamman och att det finns högre risk för båda två vid PCOS och att man inte ens behöver ha fetma för att få graviditetsdiabetes. Men ingen information om vad endast PCOS utan fetma eller graviditetsdiabetes medför för risker. Hur som helst borde riskerna ha minskat i alla fall. Nu får jag bara hoppas att barnet tar efter sin moders födelsevikt och inte sin fader, för han var en rejäl klump när han kom ut.

Ingen graviditetsdiabetes

Igår var det dags att göra glukosbelastningen som jag fick kämpa för i början av graviditeten. Måste säga att själva drickat var över förväntan. Hade hört att det skulle vara så hemskt äckligt att man skulle kväljas när man drack det. Stämde inte alls för mig. Istället fick jag en annan oväntad bieffekt en kvart senare. Hade ingen aning om att blodtrycksfall var en biverkning men det är ju klart att jag får den. Lågt blodtryck är ju lite mitt signum, men trodde det mest var när nålar var inblandad.

Hade barnmorksebesök strax efter och hon var jättenöjd med mitt blodtryck. Min huvudvärk gör henne nog lite nervös för att jag ska få havandeskapsförgiftning och då är det ju fint med lågt blodtryck. Tycker bara att hon kanske inte skulle fästa alltför mycket vikt vid blodtryck hon tar precis efter att ha tappat mig på tre rör blod som hon gjorde förra gången eller precis efter att jag nästan svimmat på grund av blodtrycksfall.