Räkna på föräldraledigheten

Insåg nu när min lön kommit in till Försäkringskassan och jag ville testa planeringsverktyget på deras hemsida att jag gjort något av en tankevurpa när jag tänkt ut hur vi ska ta ut föräldraledighet. Min utgångspunkt har varit fem dagar i veckan men av någon anledning har jag inte valt föräldraledighet på röda dagar, fast jag rent teoretiskt skulle kunna göra det. När jag matade in uppgifterna i planeringsverktyget tog mina dagar slut jättesnabbt eftersom verktyget inte brydde sig om att utesluta helgdagarna.

Detta fick mig att ifrågasätta varför jag inte skulle ta helgdagarna. Ska jag ha mindre pengar en månad som har många helger, eller hur tänkte jag där? Samtidigt räcker ju inte föräldraledigheten särskilt långt om jag tar fem dagar i veckan. Kanske borde vi ignorera de röda dagarna och ta fyra dagar i veckan rakt av istället?

Mina beräkningar ger att jag ska ha tagit ut 170 dagar när det är dags för sambon att ta över. Sambon skulle i sin tur har tagit ut 166 dagar när inskolning på förskola borde kunna beräknas vara färdig. Detta ger att vi båda har cirka 70 dagar kvar var när det är dags för förskolan att börja.

Är det rimligt med 70 dagar kvar var? Är det mycket eller lite? Får intrycket av alla som sparar jättemycket första året och bara tar ut en dag i veckan att de har hur mycket som helst kvar när barnet väl börjar förskolan. Eller så tar de ut så lite per vecka för att de är hemma så länge efter att barnet blivit ett år och det går på ett ut... Jag vet inte och det känns jobbigt att redan nu planera för så långt i framtiden.

Att våga konfrontera

Häromdagen kommenterade jag hos Ett tigerliv att jag tycker det är bra med personer som är engagerade på Facebook och vågar ta diskussion. Själv drar jag mig för att sticka ut hakan och blir rejält stressad om jag väl skulle göra det.

Men häromdagen tyckte jag ändå det var ett bra tillfälle att protestera i en diskussion som pågick på svägerskans Facebook. Hon och hennes sambo har tidigare skrivit mer eller mindre halvrasistiska saker. Den här gången handlade det om tomteförbudet i luciatåget i en skola i Skåne. Skolledningen ville ha ett mer traditionellt svenskt luciatåg och förbjöd därför barnen att klä ut sig till tomtar och pepparkakor. Helt klart ett beslut som kan ifrågasättas, jag skulle nog också bli irriterad om det hände på vår skola.

Men ska man ifrågasätta det får man ju göra det på de grunder som skolledningen lägger till. De vill som sagt ha ett traditionellt luciatåg, gå tillbaka mer till hur det brukade vara förr i tiden innan så många av barnen vill vara annat än lucia, tärna och stjärngosse, en förändring som jag upplever har inträffat sedan jag var barn. Där tycker jag att skolledningen helt enkelt får hänga med i tiden och acceptera förändringar, precis som alla som är rädda för att nya influenser blandas in i vår kultur får göra.

Att då börja skriva saker som ”nu får vi väl inte fira jul längre”, ”snart tar de väl bort kycklingarna och påskäggen på påsken också” och att det här är omvänd rasism när vi inte får vara svenskar längre, som en annan av sambons släktingar klämde till med känns helt verklighetsfrämmande. Vaddå ta bort svenska traditioner, det var ju svenska jultraditioner man ville behålla. Just den retoriken de använde är ju just den som rasisterna använder när de upplever att vi anpassar oss till andra kulturer för mycket. Det är som om de bara läst rubriken, ignorerat vad som står i artikeln och dragit sina egna slutsatser. I slutet förnekade svägerskan att hon skulle ha skrivit något rasistiskt, det hade ju inte varit någon som ens nämnt rasism förrän jag tog upp det hade hon mage att påstå. Där var jag tacksam för sambons inlägg i diskussionen om att det faktiskt varit den andra släktingen som dragit in det. Men även alla kommentarer innan det var ju åt det hållet, även om själva ordet inte nämndes.

En intressant sak här är att titta på mina egna reaktioner i det hela, hur jag upplever situationen när jag väljer att ta konflikten. Som jag skrev i första stycket så blir jag stressad bara över att ha gett mig in i diskussionen – hjärtklappning när jag postat inlägget och liknande. Samtidigt går jag och undrar ifall de är arga på mig, trots att det ju är de som har postat puckade åsikter som jag skulle kunna vara arg på dem för. Just min konflikträdsla är något jag helt klart behöver jobba med.

Diskussionen slutade med svägerskans styvsons kommentar ”Snart får vi inte fira jul längre”. All diskussion hade gått honom helt över huvudet, precis som för de flesta andra som var inblandade. Tvivlar starkt på att någon fattade poängen.

Äntligen upp från soffan

Igår var första dagen jag mådde helt bra på två veckor. Så otroligt skönt att inte behöva ligga på soffan och må dåligt. Enda fördelen skulle väl vara att foglossningen faktiskt verkar ha blivit bättre av det hela, men den lyckan varade inte så länge. Redan idag har jag börjat känna av den igen.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen och det känns som två stressiga veckor fram till jul. Redan när jag blev sjuk låg jag efter och nu är det ännu värre. Det känns som om projektledaren hela tiden är missnöjd. Kanske inbillning från min sida, men det gör att jag hela tiden känner mig steget efter. Jag gör en sak han vill men sen är det ändå något mer som saknas.

Julen har krypit upp på mig utan att jag hunnit märka det. Om två veckor är det jul och jag känner ingen julstämning direkt. Sambon satte upp en julstjärna vid soffan åt mig på första advent. Först andra advent orkade vi ta tag i resten av dem, trots att jag gillar dem så mycket. I vanliga fall brukar jag redan i november börja längta efter julbaket men i år har jag varit för upptagen och sen dålig för att hitta intresset. Den här veckan ska vi i alla fall baka lussebullar med mandelmassa och apelsin, det ska bli roligt.