Hur ska vi veta redan nu?

Jag tycker det är jättesvårt med besluten inför föräldraledigheten. Hur många dagar innan barnets beräknade ankomst bör jag sluta jobba? Några dagar? En vecka? Två veckor? Just nu är jag mer inne på några dagar än några veckor men vem vet hur jag mår då. Samtidigt måste ju min chef få veta så han kan planera verksamheten. Många mödrar runt omkring mig verkar tycka att två veckor är ganska lagom. En kollega sa att jag ju inte behöver ta föräldraledighet då, jag kan ju ta semester, för jag kommer ju ändå behöva ta ut semester det året. Men det är ju skillnad på att dryga ut föräldraledigheten med semester och att ta den innan barnet har kommit. Hon verkade inte se det.

Sen är det lite samma sak med föräldraledighetens längd. Vi tänker oss åtta månader var. Det blir sexton månader totalt. Är det för lite? Sambons systrar reagerade med att det var jättemycket, för de hade bara haft råd att vara hemma ett år, sen blev det förskola (jag hade trott att de skulle reagera på att sambon skulle ta ut så stor andel som 50%, så blev lite förvånad där faktiskt). Våra norska vänner lät också sitt barn börja i barnehagen vid cirka tolv månaders ålder. Men jämfört med de flesta andra så verkar sexton månader vara ganska lite. Många sparar ju dessutom en massa dagar så att kvinnan bara tar ut lite under det första året. Behöver man ha kvar så många dagar? Är det något vi missar?

Husägare

Efter månader är husjakten slut. Det känns bra även om jag gillade att leta hus. Jag var inte alls lika stressad som sambon. Han var bitvis ganska uppgiven på slutet och tänkte att vi aldrig skulle hitta vårt hus, medan jag inte alls har så bråttom från lägenheten egentligen.

Under dessa månader har vi fått ändra oss ganska mycket ifråga om vad vi vill ha. Vi gick in i husjakten med tanken att vi absolut inte skulle behöva renovera något i början. Huset vi nu har skrivit köpekontrakt på är allt annat än modernt och det är i stort behov av renovering.

Å andra sidan är istället läget mycket bättre än många andra hus som vi har tittat på. Det ligger halvnära stan och jag har nog till och med närmare jobbet än vad jag har idag även om sambon inte har samma tur. Priset är också mycket bättre än många andra hus vi har tittat på. Så bara vi överlever renoveringarna tror jag att vi kan få det jättebra där. Största nackdelen är att inflyttningsdagen är bara drygt två veckor före beräknat förlossningsdatum. Kan bli en tuff period där med både flytt, graviditet och barnafödsel.

Äntligen!

I natt låg jag i sängen och försökte somna. Vi hade båda hållit varandra vakna alldeles för länge med tanke på hur tidigt vi skulle upp. Till slut somnade sambon medan jag fortfarande låg vaken. Då, helt plötsligt, kände jag hur något rörde sig i magen precis till höger om vänster höftben. Äntligen gav sig bebisen tillkänna, helt fantastiskt! Jag la handen mot stället där det rört sig och kände sen flera gånger till hur den rörde sig.

De senaste veckorna har varit lite jobbiga just för att det nu gått så pass lång tid sedan förra ultraljudet och vi går båda och är lite oroliga för att något ska ha hänt sedan dess. Magen är så pass liten att det går att komma undan med den som bara lite tjock, vilket ju också bidragit till oron. Nu känns det lite mindre nervöst inför ultraljudet senare i veckan. 

Att dela på föräldradagarna

Nina Ruthström, vars återkomst till bloggandet jag är mycket glad över, skriver vettigt om individualiserad föräldraförsäkring.  Jag har själv inte riktigt bestämt mig för ifall jag tycker att föräldraförsäkringen ska delas rakt av mellan föräldrarna, men jag tror inte heller att det handlar om ekonomin i första hand när de flesta heterosexuella föräldrapar bestämmer att kvinnan ska vara hemma. Folk verkar ha väldigt många, i deras ögon rationella, skäl till varför just kvinnan ska vara hemma oavsett om det är kvinnan eller mannen som tjänar mest.

Jag är nöjd med den fördelning jag och sambon har kommit överens om. Vi har hela tiden från början varit klara över att vi ska dela lika även om han blev förskräckt över hur lite inkomst han skulle få när han väl började räkna på det. Sett ur den ekonomiska aspekten är vi ett ganska traditionellt par där mannen tjänar mest även om jag inte är en låginkomsttagare. Visst kommer det påverka vår ekonomi att stanna hemma, men den stora skillnaden är att en av oss är hemma, inte att han är hemma lika länge som jag.

En sak jag undrar är över ifall vi kommer få konstiga reaktioner över hur kort tid jag är hemma och hur lång tid sambon är hemma. Vi bryter ju mot normerna rejält där. Särskilt när det gäller tiden jag kommer vara hemma. Att män är hemma relativt länge är inte så konstigt, men jag har fått intrycket av att det brukar kombineras med att kvinnan ändå är hemma bortåt ett år.

Snart dags för ultraljud igen

Om drygt en vecka får vi äntligen göra den efterlängtade ultraljudsundersökningen. Vi har gått och längtat ett bra tag nu på en bekräftelse att det står bra till där inne. Vilket vi ju så klart hoppas att vi får, men man vet ju aldrig. Magen har börjat växa lite nu, men den är ändå ganska liten. Jag har dessutom svårt att avgöra vad som är mage från "före" och vad som är bebismage även om sambon försöker övertyga mig om att det handlar om bebismage. Om några veckor hoppas jag att jag kan känna av sparkar och det blir ju en bekräftelse i sig. Nu befinner vi oss något sorts vänteläge där man inte märker så mycket förutom andfåddhet och att jag börjat bli väldigt trött igen.