Snart dags för ultraljud igen

Om drygt en vecka får vi äntligen göra den efterlängtade ultraljudsundersökningen. Vi har gått och längtat ett bra tag nu på en bekräftelse att det står bra till där inne. Vilket vi ju så klart hoppas att vi får, men man vet ju aldrig. Magen har börjat växa lite nu, men den är ändå ganska liten. Jag har dessutom svårt att avgöra vad som är mage från "före" och vad som är bebismage även om sambon försöker övertyga mig om att det handlar om bebismage. Om några veckor hoppas jag att jag kan känna av sparkar och det blir ju en bekräftelse i sig. Nu befinner vi oss något sorts vänteläge där man inte märker så mycket förutom andfåddhet och att jag börjat bli väldigt trött igen.