De senaste veckorna har varit lite jobbiga just för att det nu gått så pass lång tid sedan förra ultraljudet och vi går båda och är lite oroliga för att något ska ha hänt sedan dess. Magen är så pass liten att det går att komma undan med den som bara lite tjock, vilket ju också bidragit till oron. Nu känns det lite mindre nervöst inför ultraljudet senare i veckan.
11 november 2013
Äntligen!
I natt låg jag i sängen och försökte somna. Vi hade båda hållit varandra vakna alldeles för länge med tanke på hur tidigt vi skulle upp. Till slut somnade sambon medan jag fortfarande låg vaken. Då, helt plötsligt, kände jag hur något rörde sig i magen precis till höger om vänster höftben. Äntligen gav sig bebisen tillkänna, helt fantastiskt! Jag la handen mot stället där det rört sig och kände sen flera gånger till hur den rörde sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kul, grattis!! Minns först sparken... I vecka 22. Jag kräktes dock konstant, så hade inget tvivel om att parveln levde där inte. Efter första sparkarna sparkades det konstant tills han föddes!
SvaraRaderaAnna Granström.
Tack! Tyckte jag kände lite under dagen också, men var inte lika tydligt då.
SvaraRaderaJag har varit ovanligt skonad från graviditetssymptom. Illamående några få dagar, vilket ju inte är något alls, särskilt inte jämfört med dig (har koll på din graviditet, har följt dig sedan tiden före graviditeten.), lite trötthet och lågt blodtryck som gick över efter några veckor. Kvar var bara andfåddheten. I alla fall tills huvudvärken kom, men jag vet inte om den beror på graviditeten.