Systern är också gravid, några veckor efter mig. Får man vara lite svartsjuk? Jag hade velat vara ensam om det lite till, haft det enda barnbarnet till våra föräldrar ett lite längre tag. På något sätt känns det som om jag som bor här borta är lite längre ifrån resten av familjen även mentalt. De har bott tillsammans länge och träffas ofta. Ett enda barnbarn här skulle ha gjort att de vill hälsa på oftare. Ett till barnbarn en kvart bort skulle ta en del uppmärksamhet ifrån oss.
För systern är inte längre fokus att bli moster utan mamma. Så klart. Det är ju samma sak för mig.
Samtidigt är jag ju glad för deras skull och vill absolut inte att något ska gå dåligt för dem. Ett barn just nu är inte det bästa för dem när det gäller jobb och boende. Men å andra sidan har systern aldrig brytt sig så jättemycket om sånt. Det var hon som uppmuntrade mig att försöka bli gravid igen när jag pluggade. Åtminstone en av dem har fast jobb, det är ju snäppet bättre än hur läget var tidigare i år.
Jag försöker tänka att vi kan dela erfarenheter, gå igenom detta tillsammans. Sen kommer våra barn växa upp tillsammans, om än på avstånd och förhoppningsvis komma nära varandra. Det kommer bli bra. Fast ibland kan jag inte låta bli att känna mig lite självisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar