På de föräldraforum jag läser kommer ofta rådet att lita på sin magkänsla, att man vet vad som är bäst för sitt eget barn och ingen annan. Jag har lite svårt för den inställningen, särskilt som uppmaningen brukar komma i samband med stöd för att gå emot gällande rekommendationer. Motiveringen för det, förutom att man själv känner sitt barn bäst, brukar vara att det är många olika bud från olika håll så då vet man ändå inte vad man ska lita på samt att rekommendationerna ändras och då kan det ju inte vara fel nu. Typ…
Visst, många av de frågeställningar man ställs inför som förälder kan hanteras med hjälp av magkänsla men samtidigt har man ett ansvar som förälder att ta informerade beslut och tänka kritiskt. Oavsett hur individberoende en del saker är finns det ibland fakta som man inte bör ignorera.
Ett exempel jag tänker på är att många ofta får intrycket av att amningen inte räcker till och därför även ger ersättning som riskerar att konkurrera ut amningen. Magkänslan säger att bebisen inte får tillräckligt med mat och man väljer därför att ge ersättning. Vet man istället att det är naturligt beteende för bebisen att äta ofta och att vara missnöjd när den inte är vid bröstet kanske man hanterar situationen på ett annat sätt. Man kan fortfarande välja att ge ersättning för att man prioriterar att göra annat än att sitta med bebisen hela tiden men är amningen viktig kan man välja annorlunda.
Just detta exempel med amning kanske inte är jättekritiskt. Barnet mår fortfarande bra med ersättning, men kanske sörjer mamman den förlorade amningen länge efter att den har avslutats? Sen finns det så klart andra exempel där bebisens hälsa i högre grad påverkas, tex sova på mage, matintroduktion mot rekommendationerna, vatten till bebisar, äta brieost som gravid osv. Oftast går det bra, men inte tack vare förälderns magkänsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar