I sover i sjalen på mitt bröst. Hon var helt hysterisk tidigare men efter fem minuter i sjalen lugnade hon ner sig. Förra gången hon var så här hade vi inte en tanke på att använda sjalen utan trodde att amning var lösningen. När jag inte kunde amma längre för att bröstvårtorna ömmade för mycket bar vi runt henne och försökte trösta utan framgång. Sambon var övertygad om att det var kolik medan jag var mer inne på att hon helt enkelt ville ha närhet genom amning.
På 1177.se kan jag läsa att barn vid sex veckors ålder brukar skrika sammanlagt två timmar per dygn. Jag har svårt att tro att I ens skriker en timme om dagen. Så fort hon börjar skrika försöker jag ta hand om henne så att hon slutar skrika. Vanligtvis handlar det om att lyfta upp henne och att amma henne.
Ett barn kan diagnostiseras med kolik om hen skriker intensivt minst tre timmar i sträck per dygn mer än tre dagar i veckan. Tanken som slår mig är att om vi inte ammade fritt skulle hon skrika så mycket mer än vad hon gör nu. Hade jag inte stoppat ner henne i sjalen nu och dessutom låtit bli att amma henne på några timmar hade vi nog kunnat komma upp i den mängd skrik som krävs för en kolikdiagnos. Jag förnekar inte alls existensen av kolik, men tanken som slår mig är att man nog skulle kunna minska skrikandet hos många barn med ganska enkla metoder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar